jojjok

Nu är det ett tag sen jag skrev igen. Livet far fram som en Berg-och-dalbana! Det går upp och ner hela tiden.
Jag är singel igen och den här gången är det slut för gott! Funkar inte riktigt när man står på olika plan i livet och förväntar sig olika saker.

Men jag mår faktiskt riktigt bra!

Jag försöker umgås mer med mina vänner... fikar, umgås och bara har det trevligt. Känner att jag har en hel del att ta igen med många vänner som jag tyvärr tappat kontakten med på sista tiden. Och jag vet att det är på grund av förhållandet jag hade. Inte enbart men till den största delen är det så. 
Men som sagt, jag jobbar på att ta igen så mycket tid jag kan med mina vänner.

De senaste dagarna har jag varit hos en vän och legat i soffan o myst och tittat på några komedier. Skönt att få skratta lite.  Här hemma är det fullt hus med ungar som far omkring. Super Mario är en av favoriterna just nu. Blir mycket skratt där med. Jag är inte lika duktig som barnen men de låter mig vara med ändå!! :)

Nu försöker jag hitta någon bra present till lilla Penny som föddes förra veckan! Borde ju inte vara så svårt men det är tilt för tillfället. Får leta ett tag till så får vi se vad jag hittar till Strångsjös nya Prinsessa!

I lördags var tre vänner här och underhöll mig lite. Catrine var uppe från Borås och så kom Madde och Magnus också!
Har haft ryggskott några veckor nu så det har inte blivit så mycket äventyr för mig. Men oj vad jag behövde en boost från dem! Länge sen jag skrattat så mycket som då! Så tack mina vänner för en mycket rolig kväll!!

Nu blir det lite Mario kart med kidsen!

Ha det gött mina vänner!!
Krama om varandra!

Nu börjar äntligen denna eländiga snö börja smälta bort! Jag älskar snö men den här vintern har varit låååång! Längtar efter solen, vårblommor och fågelkvitter. Magnus och kottarna var här i helgen så vi var ute och grillade korv i trädgården och barnen lekte i timmar på studsmattan! Så nu har vi invigt våren. Jag och Ari med en flaska bubblande Kir, de andra med festis.

Dessutom har vi rivit ut allt i Tias rum för att äntligen koma igång med renoveringen! Köpte tapeter för ett par år sen men inte kommit till skott. Tur att jag träffat en hantverkare! ;) Nu är den sängen Tias ska ha på lackning och Mathis fick låna min svågers 1,40 loftsäng. Så när vi är klara med grabbens rum är det bara att fortsätta i prinsessans! Tur att jag inte har fler barn! :)

Söndagen spenderade vi i Busfabriken i Norrköping med 7 sprudlande barn!
Fullt ös hela dan sen somnade de sött igår kväll!

Annars knallar livet på som vanligt, en dag i taget.
Veckorna fylls med Gympa, innebandy, gym och läxor. Hinner inte med så mycket annat.

Ta hand om er och se till att få lite sol på näsan när den tittar fram!
Kram

Årets svartaste dag är här igen... Och inte fan blir det lättare. Tänkte jag skulle försöka berätta vad som hände den 2 februari 2007. Både för er som kände Kula och för er läsare jag inte känner....


Det började som en helt vanlig dag. Kulas klocka ringde 04.20 som alltid annars. Han var lite hängig och klagade över halsont. Jag sa åt honom att stanna hemma från jobbet eftersom han varit sjuk en längre period med feber som gick upp och ner. Men ni som kände Kula vet att "lite" feber inte stoppade honom. Idag kan jag ångra att jag inte var mer bestämd i den frågan, han både jobbade och tränade när han var sjuk. Men samtidigt var det ju hans val, blev bara sur på mig när jag tjatade om det.

Så han åkte till jobbet och jag somnade om en stund. Sen var det dags att få upp ungarna till dagis och skola. Jag hittade inte Tias ryggsäck så jag ringde Kula vid sju. Han sa då att han mådde ännu sämre och skulle ringa vårdcentralen när de öppnade kl åtta.

Han fick en tid och åkte dit. Han hade då 40 graders feber och sköterskan ville att han skulle stanna kvar där tills läkaren hade tid. Men nej då, Kula skulle åka och handla frukost och åka hem en sväng(!)...

Jag hade ett besök hos skolsköterskan med Mathis inbokat och när vi kom hem hade Kula åkt tillbaka till vårdcentralen för läkarbesöket. Han kom hem med antibiotika för en "kraftig halsinfektion".
I vanliga fall brukade jag mest vara irriterad på honom när han var sjuk. Han blev så ömklig och "tyck-synd-om-mig-gnällig". Men något sa mig att den här gången var det annorlunda. Jag var verkligen orolig för honom och sprang hela tiden och tittade till honom. Farmor kom ner en stund och hon blev riktigt orolig hon också. Hon tog med sig barnen hem till sig en stund så att det skulle vara lugnt här hemma.

Kula bad om en varm vetekudde så jag värmde en åt honom. Sen hann jag inte mer än sätta mig i soffan förrän han kom upprusande. "Ring en ambulans" sa han! Jag blev helt chockad!! Nu var det verkligen något som var fel!! Han ville ju knappt gå till vårdcentralen i vanliga fall!! Jag blev alldeles iskall i hela kroppen.

Jag ringde 112 medans han var i badrummet. Sen kom han utrusande och började springa omkring i huset, som i panik. Jag uppfattade det som om han inte fick någon luft och med tanke på halsinfektionen så måste det ju vara så. Han stampade med foten hårt i golvet hela tiden... Jag klarade inte av att se honom så jag gick ut på trappan och pratade. men varje gång det dunkade till inne i huset var jag tvungen att se vad som hände. Jag fick ur mig till sos att min sambo inte fick någon luft och att vi behövde en ambulans.. NU!! De bad mig titta till honom.

Plötsligt small det till ordentligt!! När jag kom in låg han på köksgolvet avsvimmad! Det bara väste om honom! Jag grät och skrek.. "Vakna älskling, vakna" Jag fick över honom på sidan i någolunda framåtstupa sidoläge. Sos bad mig hämta en granne för att se om någon kunde hjälpa till.

Jag for ut barfota i snön. Den första jag ser är Kulas gamla kompis "J" som är hos grannen och installerar vitvaror. Jag ropar på honom och han kommer springande. Han blev helt chockad när han kom in och såg Kula på golvet. I ren panik började vi leta pennor som vi skulle göra lufthål i halsen på honom med! Ingen av oss kunde HRL. Jag inser att det inte är någon bra idé och springer ut igen. In till närmsta grannen "A" som jag vet jobbar inom sjukvården. Hennes ena son öppnade och blev givetvis rädd när jag stod där helt hysteriskt och frågade efter hans mamma. Han förstod nog inte vad jag sa så jag bara skrek på henne! Hon kom springande och följde med mig hem. Samtidigt kommer en annan granne "L", som jobbat som brandman, springande. Jag hade tydligen fått med lite plast i veden när jag eldade så han trodde att det brann för all rök.

De två påbörjade HRL direkt! Jag skulle ringa larmcentralen igen. Men jag mindes inte nummret!!! Vet inte hur många gånger jag slog fel innan jag äntligen kom fram. Sen minns jag inte vad som hände men plötsligt var huset fullt med grannar som hjälpte till. De fick ut mig på trappen och hämtade en stol. Jag var inte kontaktbar vid det här laget. De sprang och hämtade min granne "P" som är fd sjuksköterska. Han själv förlorade sin fru i unga år genom cancer så det var nog väldigt jobbigt för honom också det här. A och F åkte ner till Kulas föräldrar för att berätta vad som var på gång. Jag ringde min syster och bad henne komma upp från Norrköping för att ta hand om barnen. Efter vad som kändes som en evighet kom äntligen två ambulanser.

Ambulanschefen tog hand om mig i vardagsrummet. De andra vårdarna började arbeta med Kula i köket. Jag kan fortfarande höra hur HRL-maskinen arbetar... Det susande ljudet och de mekaniska orden "Kontrollera puls".
Nu började jag nog inse hur illa det verkligen var, ringde syrran igen och bad henne komma direkt till akuten istället. Senringde jag en av mina närmsta väninnor och bad henne ta hand om barnen. Vet inte vart jag fick organisationsförmågan ifrån, men jag var bara tvungen att styra upp allt.

De bar ut Kula på båren, chefen försökte vända mig om så att jag inte skulle se, men det var försent. Jag minns efteråt att tuben satt kvar i Kulas mun men det fanns ingen blåsa. Så nu förstår jag att han redan var död! Jag har även fått det bekräftat av folk som jobbar på sjukhuset. Men det förstod jag inte då. Jag fick åka med den andra ambulansen in till Kullbergska.

När vi kom in vätade en sköterska och en präst på mig. Även nu borde jag förståt hur det låg till, varför skulle prästen Anna annars vara där? Men inte då.. De förde in mig i ett rum för att vänta. De ville att mina anhöriga skulle komma och Elin, min svåger och Kulas föräldrar var ju på väg.

Till slut blev det för mycket för mig och jag bara skrek "Kan jag få veta om han lever åtminstånde??"
De sprang och hämtade läkaren..... "Tyvärr kunde vi inte göra något"... Ursäkta vad sa du?? Jag måste hört fel... Någonstans inom mig visste jag redan vad han skulle säga men jag vägrade tro på det! Nej, nej NEEEJ!!! Det är inte sant. Ljug inte för mig! Var är Kula???


Jag måste ut!!! Måste få luft! Hela världen bara snurrar runt mig. Kom ut i friska luften och kände den kalla luften dras ner i lungorna. Jag kan inte stå still. Peronalen kommer med en jacka och lägger över mina axlar. Det hänger stora snödrivor ner över takkanten och de vill få in mig igen. Men jag kan inte vara inne. Måste få känna frisk luft. Jag minns inte om Kulas föräldrar eller syrran kom förs, men jag tror att det var föräldrarna.
"Anders är död"!!! "Ja vi vet"!! Men hur??? Nu efteråt blir jag så arg så jag bara skakar! Kulas Pappa hade fått beskedet per telefon när han ringde in till sjukhuset! Får man verkligen göra så?? Helt jävla sjukt att lämna ett sånt besked över telefonen!!  Min syster och hennes kille kom. Hon hjälpte mig att ringa mamma och pappa, jag klarade inte det. Pappa har dessutom haft två hjärtinfarketer så jag visst inte hur han skulle reagera. de satte sig på första,bästa båt från Ålan och kom nästa dag.

Barnen! Jag måste ha hit barnen!! NU!! Ringde Ö & A som kom med dem. Det är två av Kulas äldsta vänner och de visste ju också redan. Tias hade sagt "Min pappa är en ängel" när barnen kommit till dem. Hela situationen var så overklig, surrialistisk... Det händer ju inte oss! Och VAD är det som hänt?? Han hade ju bara ont i halsen!!

Efter en stund fick vi komma in till Kula och säga adjö. Vet inte om jag tog rätt beslut men jag lät barnen följa med in. Det kändes mest rätt och naturligt för mig, sen skulle säkert andra välja annorlunda.

Det var så tyst och stilla inne i rummet. De hade tänt ett ljus. Där låg han på rygg på britsen. Så fridfull han såg ut. Som han sov. Kläderna var sönderklippta i ärmarna och han hade en filt över kroppen. Min älskade Kula! Vad hade hänt??? Hur kunde det bli så här?? Mathilda kröp upp på pappas bröst och gav honom en puss. "Mamma varför är han grön?" Åh vad ont det gör i hjärtat! Jag kan fortfarande se den lilla blonda ängeln titta på sin far...  Tias var lite mer försiktig och rädd. klappade försiktigt pappas hand. Jag tog av honom guldhalsbandet och förlovningsringen och hängde dem runt min hals. Tiden stod helt stilla... Jag vet inte hur länge vi var där inne.

Sen åkte vi hem. Barnen fick följa med farmor och farfar. De behövde få ha sina barnbarn hos sig och jag behövde vara själv. Alla grannar hade samlats inne hos K & E. Prästen hade varit ute och pratat med dem.
Jag ringde Kulas bästa vän och fd fästmö som är gudmor till Tias. Ett av de värsta samtal jag ringt i hela mitt liv. Det gjorde så ont att behöva berätta för henne vad som hänt! Dessutom var hon ensam hemma...

Sen kom jag på, att visst fan, Kula skulle ju jobba på söndag! Jag måste ringa hans chef!! "Men lilla Johanna varför ringer DU och NU??" Men du måste ju ringa in någon annan! så konstigt hjärnan fungerar ibland... Ringde även hans bästa väm M som är gudfat till Mathis. Han blev arg på mig! "Ljug inte för mig" Nej, jag gör inte det snyftade jag... Sen kommer U hem lagom på lyset från en kryssning och undrar om grannarna har fest eftersom vi var hos K & E allihopa. Jag har aldrig sett någon bli nykter så snabbt förut! Jag minns så väl smärtan och chocken i hans ögon.

Enav mina första frågor på sjukhuset var om vi kunde donera några av Kulas organ för att rädda livet på någon annan. Givetvis gick det ju inte, de var ju tvugna att obducera för att veta vad som hänt! Men där var hjärnan med och skojade med mig igen. Konstigt hur man tänker under chock!!

Det visade sig sedan att Kula dog av en bakterie som blivit aggressiv och slagit ut alla organ i kroppen på en gång! Precis som om han svalt en bomb.

 Jag minns inte vad den heter bara att om vi skulle haft en chans att rädda honom skulle vi varit tvugna att ta rätt prover i rätt tid. Och det är så ovanligt så det gör inte det i första hand. De har haft patienter på IVA som de inte klarat. Men det som gjort mig ledsen är alla spekulationer om vad som hände! Har till och med hört att det skulle vara en överdos(!!!!) Kula som inte ens rökte eller snusade! Och ni som kände honom vet ju hur osannolikt det alternativet skulle vara, eller hur??

Jag hoppas att jag inte river upp för mycket med att skriva om det här, men jag gjorde det både för Kulas, barnens och hans vänners skull. Och sen var det väldigt skönt att få ur sig hela historien en gång för alla!!
Det kanske kan hjälpa oss att gå vidare och finna någon slags frid!

JAG ÄLSKAR DIG AV HELA MITT HJÄRTA KULA OCH DU HAR LÄMNAT ETT STORT TOMRUM EFTER DIG!
JAG HOPPAS ATT DU HAR DET BRA DÄR DU ÄR OCH ATT VI SES NÅGON GÅNG IGEN!

Med all min kärlek till er alla!!
Kram

Jag har nog alltid trott på att ödet har en roll i våra liv. I onsdags fick jag det bekräftat! Låg i sängen sent i tisdags kväll och kollade runt på Facebook i mobilen. Fick en fråga från Madde om jag ville följa med dem till Safiren på onsdagen.Visst! Det kunde ju vara kul! Det gänget är alltid roligt att festa med.  

Aldrig hade jag kunnat ens ana vad som skulle hända.

Började kvällen med en Pizza på Kings med bästa vännen. Sen blev jag avsläppt hos Anna och Knut för lite förfest. Vi hade väldigt trevligt och var ett glatt gäng som skrattade hela tiden. Så skönt att bara sitta bland vänner och ha det kul. Var ett år sen jag var ute på krogen. Vi blev givetvis kvar ganska länge på förfesten så när vi kom fram var det en lång kö att ställa sig i. Men vi hade ju biljetter så det var inga problem.

Jag hade precis kommit upp i Puben och köpt en dricka, stod och väntade på de andra. Då som från ingenstans kom en kille fram, med ett leende som bara kunde göra en glad. "Ska vi dansa?" Inte nu tack, kanske lite senare, sa jag. Gick en sväng och lysnade på 3CB som hade sin sista (snyft) spelning. Tog bara 10 minuter så var han där igen... "Nu då?" Kunde inte annat än skratta åt hans envishet."Visst"! Vi dansade och njöt av musiken en stund.

Sen hängde vi ihop hela kvällen och bara pratade, dansade och hade mysigt.
Och han var ju inte snål med komplimanger kan jag säga!! Jag är ju inte alls van vid det, dels har jag ju varit ensam i fyra år nästan och sen var ju inte det Kulas starkaste sida! Har väldigt svårt att ta åt mig av komplimanger men som läget är nu har jag inget annat val än att vänja mig och lära mig att ta in det! =)

Vi har träffats hela helgen, varit på fest ihop och suttit hemma vid tvn.
I går bjöd han ut mig på middag. Vilken dejt!! Han var en riktig gentleman, satt och höll varann i händerna hela tiden och mycket ögonkontakt! En sån dejt man bara ser på film.. Och så fick jag uppleva det!
Det känns så overkligt att det här har hänt just mig! Och nu!

Jag hade bestämt mig för att fortsätta vara singel och strunta i allt vad män och förhållanden heter. Har tagit bort mina profiler på dejtingsajterna jag var med i. Jag skulle ju bara ut och dansa med mina vänner och ha roligt!
Så som sagt... Nu tror jag verkligen på ödet! Det här hade aldrig hänt om inte Madde frågat om jag skulle med ut i onsdags... Så mitt varmaste tack Madde!!


Kram på er!!

Måste bara dela med mig av en dikt en vän skrev till mig idag... Jag grät när jag fick den av honom!

Som ett skadat skepp på en stormande ocean utan möjlighet att navigera kände jag mig,
sakta på väg ner i djupet utan land i sikte.
En gång ett stolt skepp med en rak kurs, nu brutet och vilset.
Hur enkelt det vore att låta motorerna tystna för gott och driva mot klipporna i den hårda vinden
och försvinna spårlöst i djupet.

Havet sörjer ingen, och det växer inga blommor på en sjömans grav..
Plötsligt dyker ett svagt ljus upp i horisonten, knappt synligt för ögat men ett ljus är det ändå.
Ljuset tycks säga ge inte upp, och skeppet sätter kurs mot det. Strax skymtar en fyr.
Mitt i denna vida ocean, själv skadat av tidigare storm orkar denna fyr ändå blinka sitt ljus
för att ge skeppet lite hopp.

Stormen ryter ännu för fullt och skeppet är knappt sjövärdigt, men motorerna får vara igång ett tag till,
för nu har skeppet fått lite lite hopp om att nå land igen tack vare denna vackra fyr.
Denna fyr heter Johanna och är för evigt utmärkt i detta skepps sjökort....

Orden gick rakt in i mitt hjärta.
Och jag vet hur viktigt det är att ha någon som verkligen lyssnar när man mår dåligt.
För mig är det här bara ett bevis på att det är så.....
Så tänk på det nästa gång någon vill lätta sitt hjärta!
DU kan göra stor skillnad genom att bara ängna några minuter av din tid för den människan!!

Nu är det näst sista dagen på det här året! Som jag har längtat!! Vill tro att 2011 kommer att bli ett bättre år än detta varit! Jag minns ingenting av början på året fram till juli! Halva året har försvunnit ur mitt minne på grund av alla ECT (elchocker) jag fick i april. Ganska obehagligt faktiskt... Det enda jag minns är min älskade systersons födelse den 27 mars! Det var en otrolig upplevelse att få vara med på en förlossning när man själv inte föder.
Så alla som får den chansen, ta den. För mig blev dessutom ett slags avslut, eller vad jag ska kalla det. Nu har jag varit med både när ett liv släckts och ett nytt har kommit till världen. Inte många som har båda de erfarenheterna. Den första hade jag givetvis gärna varit utan, men man styr ju själv inte över vad som händer i det fallet. Låter jag snurrig? Kan bero på att jag är det!! :)

Så ser jag fram emot det nya året med tillförsikt och hittar förhoppningsvis nya krafter att gå vidare och börja leva igen!! Har många fina människor runt mig som jag älskar och jag vet kommer att hjälpa mig på vägen!!

Jag önskar Er alla ett riktigt gott nytt år!!!

Kramar

Ta mig bara härifrån!! Fy fan!!! Just nu hatar jag allt vad julen heter! Allt står mig upp i halsen. Vill bara somna och inte vakna förr än Nyårsdagen.... Kan man göra så?? Försöker verkligen för barnens skull. Men så fort de går utanför dörren förvandlas jag bara till en... ja vad? Zombie? Tyck-synd-om-mig-själv-offer? Slår ihop i en hög och vill inte resa mig igen! Shit!! Det här suger verkligen!!! Sån jävla tur att vi har farmor och farfar som kan ge barnen den jul de förtjänar. För jag fixar det inte, hur mycket jag än vill och försöker! Vad ska jag göra???

Är så osocial och vill inte träffa någon. Isolerar mig totalt. Det låter som jag tycker sååå synd om mig själv men jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.....

Vill börja med att tacka Harald för hjäpen med datorn! Nu har jag ett "liv" igen!!! Får skylla mig själv som inte kommit iväg med den tidigare för när han väl fick den gick det undan!! Så tusen tack!!

Igår var det en jobbig dag. Kula skulle ha fylt 38 år. Man försöker vara positiv men det hänger som ett svart moln över en... Hela december är en sån jobbig månad. Hans och mamma fyller år, lucia (som dessutom är i samma kyrka som han begravdes), hans födelsedag, jul och Nyår. Så många högtider och familjedagar... Som t ex Lucia när man sitter i kyrkan som är full med familjer med mammor och pappor. På mina barns bänk sitter bara jag och farmor! Undviker alltid den högra sidan i kyrkan där vi satt när begravningen var. Men det är ju ändå samma kyrka. Och många av föräldrarna som sitter och tittar på sina barn är de samma som var med då. Jag har alltid älskat julen med allt runt omkring. Hade till och med julgran i min första lägenhet även att jag bodde själv. Men inte nu längre... Försöker så gott jag kan och har ork till för barnens skull. Vill inte att de ska minnas sina barndomsjular som något tråkigt och jobbigt. Så jag försöker göra det bästa av situationen.

Ska man se något ositivt med december så är det nyår. Ett nytt år, nya möjligheter, en nystart! Har gått sjukskrive hela det här året och ska äntligen få börja arbetsträna nästa år!! Jag hatar att gå hemma!! Ska bara bestämma mig vad jag vill göra. En dröm är ju min egna butik men dit är det långt kvar. Måste klara ett vanligt jobb först. Men drömmar mår man bra av att ha, eller hur? Något att jobba för och se fram emot.

Så välkommen 2011!! Här kommer jag!!

Kram kram

Hallå där ute!!

Har lagt en fullspäckad vecka bakom mig! Full fart varje dag. I fredags blev det många mil bakom ratten dessutom.  Var till IKEA och shopade möbler till Nellie´s nya Trim i Katrineholm. Tur att man har en flexibel bil. Fick använda skohorn för att få in alla paket i bilen. Men skam den som ger sig!! Sen vidare till Trimmet i Norrköping och DHL för att hämta varor.

Sen hem för en snabbfika med Herr W och hans två små änglar. Efter det skulle barnen till Kontaktfamiljen i Blacka. Min resrutt för fredagen blev alltså; Strångsjö-Linköping-Norrköping-Katrineholm-Strångsjö-Skärblacka-Katrineholm-Strångsjö! Var lite mör när jag till slut kom hem. Dessutom har dras jag med en fruktansvärd hosta som inte vill ge sig och feber till och från. Så det är lagom muntert!!

Men i lördags var det äntligen dags att slå upp dörrarna till "trimtvå"

Klockan tio öppnade "Annelie´s Klipp & Trim" på Djulögatan 67 i Katrineholm! Vi hade inte gjort någon direkt reklam men ändå trillade det in en hel del hundar för gratis kloklippning! Blev lite försäljning och bokningar också så vi får vara nöjda med helgen. Ska bli spännande att se hur det utvecklas, vi har bara mötts av positiva reaktioner med många "Välkomna" och "Lycka till"

Så har du en lurvig hund som behöver frisseras eller kanske en kloklippning är ni varmt välkomna. Finns en hel del toksöta kläder, leksaker, koppel mm till försäljning!

Nu ska jag avsluta min te och tjattra vidare med Nellie!

Ha det gott mina vänner!
Kram

Nu är det verkligen vinter! -16 imorse när jag skulle skjutsa barnen till skolan!
Härligt med all snö men -5 räcker nog.

Nu är det planering på hööög nivå! Tänkte ställa till med en fest när jag fyller år här i december! Gillar att planera... Det kommer att vara kändistema och de som vågar och vill kommer att få framföra ett uppträdande. Hoppas att några vill det ialla fall! Kan nog bli bra fart på festen. Måste komma på några bra priser till bästa "show" Har även börjat spåna på vad jag ska bjuda på för mat. Fördrinken är redan bestämd! :)
Har till och med kommit på vem jag ska klä ut mig till! Så jag hoppas verkligen att det blir lyckat.

Mitt i all planering ska jag även hjälpa Nellie att öppna sitt Trim i Katrineholm. Så nu i helgen slår vi upp dörrarna till det nya "Annelies Klipp & Trim" på Djulögatan 67!! Spännande! Så ni är varmt välkomna mellan 10 och 14 för gratis kloklippning på din hund! (säg bara att du läst min blogg) Du hittar även en länk på bloggen om Du vill läsa mer...

Nu ska jag sätta mig till bords och bli bjuden på lunch av Nellie! Yummy!

Ha det gott ute i vinterkylan!

http://www.youtube.com/watch?v=ArHYpZFjr-M

Slänger in en länk på favvoserien igen....


Kram kram

http://www.youtube.com/watch?v=dRpkvDEsMDs

Jag bara älskar den!!! =)

Hej hej!!

Hoppas att allt är bra med alla! Vi har det toppen. Har precis kommit hem från en underbar resa till Egypten!

Men tyvärr har jag ingen dator som fungerar än så det blir lite dåligt med bloggandet just nu! Men håll ut!!
Jag återkommer så fort jag fått ordning på apparaterna!

Ta hand om varandra!!

Kram kram