jojjok

Vilken enorm frihetskänsla jag har i kroppen!!! Jag lyckades komma över min rädsla och den spärr jag haft i huvudet sen jag började rida. Har inte vågat galoppera men idag satte jag det! Flera gånger dessutom! Tusen tack till Jacob som sprang med mig de första gångerna och Helena för att du inte gett upp hoppet om mig utan pressade tills jag vågade!! =) Ni anar inte vilket fantasktiskt framsteg detta är för mig både på hästryggen men inte minst i min kamp med att bygga upp mitt självförtroende! Min självkänsla och tro på mig själv har varit otroligt låg många år nu (går mycket hand i hand med vikten). Jag har blivit en expert på att visa upp en stark, självsäker och orädd fasad, men det är just vad det är.. en fasad! Innanför finns en livrädd tjej som hela tiden varit orolig för vad "alla andra" ska tycka och gör jag rätt?? Men jag har börjat bryta ned den fasaden bit för bit, sakta men säkert! Första gången på FEM år jag tror på mig själv igen, att jag KAN någonting och att det verkligen finns en ände på tunneln! Jag har lång bit kvar men känner att jag fått en bra start! Mycket har jag att tacka för de vänner som tror på mig och står bakom mig! Ni vet vilka ni är! Ni som puschat och peppat mig på så många sätt! Utan er hade jag inte kommit så här långt!! Tack mina vänner!!

Men oj vilken träningsvärk jag brottas med!! =) Benen bär knappt, men det är faktiskt också en skön känsla!
Kula sa alltid: "Smärta är en känsla och känslor kan man kontrollera"

Kram och tusen tack igen...