jojjok

En enkel blogg om en enkel tjej....

Jag är en dålig mamma!

Blir så ledsen att folk ska hålla på och prata skit. De är väl osäkra på sig själva så att de känner att de hackar på den de är avundssjuk på. Så tror jag från botten av mitt hjärta att det verkligen är. SNÄLLA ta inte åt dig bara för att no lifers vill ha någon att hacka på..



Jag kan inte FÖRSTÅ hur du orkar så mycket som du gör när du gått igenom allt du gjort och ändå har så mycket energi och kärlek till dina barn att du nånstans kanske glömmer bort dig själv? Jag kan första att det är svårt att hitta en balans mellan sig själv och sina barn.



Och det här med att de är iväg med farmor och farfar är bra tycker jag! Så du får tid för dig själv så att du får kraft att orka ta nya tag, det är absolut inte själviskt , utan tvärtom, för vi vet ju att du samlar kraft till dig själv och dina barn..

Skit i skitsnackarna och omvandla den negativa energin från dom till något positivt till dig. KRAM i massa

Men vännen, tänk så grymma folk kan va. Då har man lite i sitt eget liv om man kan sprida sådan dynga. Nä Jojjo lyssna inte på all skit, sträck på dig. Du om någon kämpar. Att barnen är hos sin farmor och farfar är inte ett dugg konstigt. Dom är den närmsta länken till Kula, och dom är dom som bor närmast dig(i släkt väg).

Nä än är inte den sista idioten född, det är moget att sparka på någon som redan ligger ner.



Ha en super mysig vecka med dina barn. Kram

Hej "Jojjo"! Kan tyvärr inte låta bli att kommentera ditt senaste inlägg. Innan jag jag skriver allt jag vill skriva så vill jag bara poängtera att jag har förståelse för att man mår dåligt o speciellt i en situation som din o detta jag kommer att skriva gör jag inte för att på ngt sätt vara elak emot dig utan snarare kanske för att få upp dina ögon för hur saker ser ut. Jag tror att anledningen varför många har reagerat som dom gör är av många olika anledningar.. Som sagt det är 3,5 år sedan Kula dog o du sitter fortfarande fast i någon slags "offer" roll. Med all rätt har du rätt att sörja men du har valmöjligheter på vilket sätt. Att du åker iväg o gör saker med barnen betyder inte att du är en bra mamma. Jag tvivlar inte på att du älskar dina barn men känns inte riktigt som du erkänner hela sanningen.. Ett varmt hem som du beskriver det är ett hem som består av ren oreda o kaos, barnen sover ofta hos Farmor o farfar som sagt pga av att du inte orakar ta dig upp på morgonen.. Tyvärr är det så att har man skaffat barn enligt min mening så har man lite "förlorat" rätten att sätta sig själv i första rum.. Tänk dig hur du mår just nu o dubbla det med 10 för det är så dina barn mår just nu.. Inte nog med att dom förlorat sin pappa utan dom har oxå förlorat dig till självömkan. Ta alla dom helger du lämnar bort dina barn för festandet skull.. Dom dagarna tillhör dina barn.Ovillkorlig kärlek innebär inte bara när "mamma mår bra" utan alltid 24 tim om dagen 7 dagar i veckan 365 dagar om året oavsett hur mamma mår. Du finns inte till för dina barn all denna tid.. Samt jag vet att du har vänner som gärna ställer upp o hjälper till om du själv la manken till. Man kan inte begära städhjälp o själv ligga på soffan, eller be folk hjälpa till att måla huset om du själv inte kan ta tag i penseln eller låta andra bära in veden medan du själv ligger på stranden. Som sagt jag skriver inte detta för att vara elak utan för att få dig att vakna upp!!

Jag vill kommentera inlägget som skrevs för en liten stund sedan av någon svag person som inte vågar skriva sitt namn. Bara det säger ganska mycket om dig som person.Jag vill försvara Jojjo och hennes mående och hennes roll som mamma med att säga att...vad fan vet du om hur det är att mista sin sambo och barnens far? Vad vet du om barnens sorg eller hur sorgen ser ut överhuvudtaget? Att ens ha åsikter om något sånt! Sorg tar tid och sorgen har många ansikten. Det man inte behöver när man sörjer är vänner som slår undan fötterna på en...du tror att du menar väl...men du sårar henne djupt och ärligt talat vem är du att döma? Gå ett par mil i hennes skor innan du säger nåt. Jag vet av personlig erfarenhet vad hon går igenom och "vänner" som dig ratade jag ganska snabbt. Det är vänner som bara stjäl energi från en person som har det jobbigt nog. Som en medsyster som mist sin sambo (och barnens far) för 9 år sedan (och som ett bonus så arbetar jag även som socialsekreterare) så vill jag säga att Jojjo har gjort helt rätt när hon lämnar barnen hos farmor och farfar. Det är inte bara viktigt för barnen utan minst lika viktigt för farmor och farfar. Hon har dessutom sökt stöd själv i sin situation för att hon har fokus på sina barn. Att anta att barnen far illa de helger de är hos farmor och farfar eller sin kontaktfamilj, är också lite konstigt.Dessutom verkar det finnas ett antagande från din sida att barnen skulle känna sig mindre älskade för att de är hos farmor och farfar eller kontaktfamilj. Jag undrar om du har egna barn och hur er relation ser ut? Vågar du någonsin lämna barnen hos barnvakt eller kommer de få delta i fotbollsläger eller dylikt, tänk de kanske känner sig oälskade??? Barn behöver inte bara sina föräldrar utan andra närstående för att växa och utvecklas. Det finns en massa föreställningar om vad det innebär att vara mamma och vad som krävs för att vinna årets mamma pris...du har rätt till dina åsikter, men det är ingen som behöver ha dem som måttstock på moderlighet.

Ja du socialsekreteraren.. Sanningen svider värst

Att du som socialsekreterare inte inser att barnen mår dåligt får mitt hjärta att brista.. Att du som jobbar med detta dagligen inte kan se att detta hoppande fram o tillbaka inte är ett sätt att ge barnen en trygghet får mig regelrätt att se RÖTT. Att göra en jämförelse med att nästan dagligen lämna bort sina barn pga att man inte orkar ta ansvar o ta hand om dom med att ha barnvakt då o då eller låta barnen åka iväg på diverse läger m m gör att jag starkt funderar på om du ska jobba med det du gör.. Finns inte ett tvivel på att barnen inte har det bra hos Farmor o Farfar för det tror jag till 100% att dom har.. Inte det saken handlar om.. Det handlar om att man mår så dåligt att man lämnar bort sina barn större delen av veckodagarna o sen mår man helt plötsligt bättre på helgen o då lämnar man bort sina barn för då ska det festas o organiseras diverse vuxen aktiviteter utan barn.Kan du med handen på hjärtat verkligen tycka att det är ok?? Jag har egen erfarenhet av sorg o av att må fruktansvärt dåligt psykiskt. Därför vet jag oxå att alla dessa behandlingar är ett hjälpmedel inte ett botemedel. Finns inga mirakel kurer.. Någonstans måste man själv inse att ingen annan kan förändra ens tankesätt o beteende än en själv o då naturligtvis med hjälp av vänner, psykologer m m. Men att vara vän o vilja ställa upp o finnas där till 100% o bara för att den personen inte gör det på det sätt "Jojjo" tycker så låter det sedan att hennes vänner inte ställer upp på henne.. Tyvärr är det så att människor tröttnar på att ta skit när man bara menar väl o vill personens bästa. All hjälp finns där för dig "Jojjo" men du måste oxå kunna lyssna på vad vad dina vänner säger till dig.. Att alltid hålla med o tycka synd om är inte alltid den rätta vägen.. En riktig vän säger sanningen oavsett vad men gör detta alltid med kärlek. Min åsikt är fortfarande o kommer alltid att vara att barnens välbefinnande alltid kommer i första hand o det är Jojjos o socialens förbaskade skyldighet att se till att det faller sig så. Barnen behöver trygghet o allt detta farande fram o tillbaka är inte ett bra sätt i mitt tycke.. Hur många frågar barnen egentligen hur dom mår o vad dom vill utan att dom behöver känna en skyldighet mot sin mamma att svara rätt.. Att inte känna skuld för deras egna känslor.. När är det deras tur att bara få vara barn????

Till socialsekreteraren! Om du har sådan inblick i "Jojjo´s" liv.. Då BORDE du veta att barnen inte bara är hos sin farmor & farfar på helgerna UTAN under veckorna också. Dom fick ta ett stort ansvar när "Kula", deras ENDA son gick bort. Är det någon som frågat dem hur dom mår? Hur länge de ska orka att ta hand om sina barnbarn?? Har DU som socialsekreterare frågat dom om det?? Dom lider de också, men kan inte ta tag i sitt utan tar ansvaret för sina barnbarn, då "Jojjo" inte är kapabel till det. Kanske det hade varit bäst för barnen att de bott hos fosterfamilj på heltid tills "Jojjo" har fått ordning på sitt & sedan successivt få ta över sin föräldraroll i den takt som hon blir bättre i sitt sjukdomstillstånd.. Vad vet jag? Jag är ingen socialsekreterare, men jag tror jag ser & har sett mer än DIG!! Det handlar inte om att någon ska TA barnen ifrån "Jojjo" utan att ALLA ska få må bra & i skrivande stund så mår INTE ALLA bra.

Jag följer denna konversation och tycker att äntligen kanske det händer något. Mina tankar finns hos dessa barn mer eller mindre i perioder. Tanken för barnen att växa upp och veta att "de vuxna runt om kring oss visste men de gjorde inget" känns inte bra så jag hoppas nu att dessa inlägg väcker upp ögonen och att det görs något för barnens bästa.

Det finns många som bryr sig väldigt mycket om dig Jojjo. Som försöker finnas där för dig och stötta dig på alla sätt och vis. Samtidigt kan man undra hur mycket du kan kräva av dina vänner. Du är inte sen med att säga att det inte finns någon som bryr sig om dig. Att det inte är någon som förstår hur du mår. Men din sorg har ju funnits sen långt innan Kula dog. Hade inte han funnits och tagit hand om hemmet, barnen och dig så hade det sätt likadant ut då som det gör nu i din familj. Skillnaden är att farmor och farfar tar hand om barnen och det finns ingen som städar. Det finns ingen annan en du som kan ge sig den på att fixa det. Du har allt stöd du kan få runt omkring dig. Men du måste jobba för det själv också. Du vill inte bjuda över folk för att det ser ut som det gör hemma hos dig. Du har blivit erbjuden hjälp flera gånger med att få det städat ordentligt. Va gör du med den hjälpen du får? Jo du säger att du inte får någon hjälp. Är det tacken för att dina vänner försöker ställa upp? Det finns flera som har face to face suttit och pratat med dig. Precis som du säger att de som snackar skit ska göra. Men va spelar det för roll när du inte vill lyssna. Nä du Johanna. Nu är det faktiskt dags för dig och vakna....

Det är ingen nyhet att Johanna mår som hon mår. Det var kula som höll ihop hela familjen samt hus. När han dog rasade allt som han hade byggt upp.



Johanna älskar sin offer roll. Hon tycker om att berätta för allt och alla att Kula är död, att hon har legat på psyket fått el behandlingar samt dropp, att hon är sjukskriven och får städ "hjälp" samt alla mediciner hon äter.

Hon kommer inte att bli frisk så länge hon vägrar att släppa offer rollen, Hon har ju huvud rollen. HELA TIDEN.



Dina barn har det bättre hos farmor o farfar.......

Där har dom ett lugnt och städat hem med mat på bordet samt kärlek och omtanke. Dom kan ta med sig kompisar hem utan att skämmas.

En sådan uppväxt som man vill ge sina barn i sitt eget hem.

Måste säga att jag tycker det är bra att den här diskutionen har kommit upp till ytan.



Det är bara du Johanna som kan ta tag i ditt liv,

Vi runt omkring kan endast hjälpa dig på vägen. men det finns en väldigt viktig sak som måste till från din sida om det skall funka och det är viljan.



Du har en enorm vilja att ordna fester och vuxen tillställningar på saik, men du skulle nog behöva lägga den tiden på Ditt hem, dina barn, och sist men inte minst dig själv.



Jag kan säga rakt ut att jag skulle gladeligen hjälpa dig

OM man såg en ensamstående mamma som jobbar och sliter för att få det att gå runt med jobb och hem i den situation som råder.



Att Kristina och Erik har barnen hos sig är både på gott och ont, det är bra för barnen att få en lugn stabil omgivning. MEN barnen behöver Sin familj.

Läser och följer konversatinerna här..

Håller med i det mesta som har skrivits! Tycker man skulle börja med och fråga hur farmor och farfar mår i allt det här? Efter att ha förlorat sitt barn, och de ända. Så får man ta ett ännu större ansvar att ta hand om sina barnbarn på heltid näst in till.

Tror ärligt talat att barnen känner sin farmor och farfar bättre än vad dom känner sin mamma. Eftersom dom sällan får uppleva en vanligt vardag i ett familje liv tillsammans med sin mamma, som nu är deras ända familjemedlem.

Förstår att det måste vara väldigt svårt att minsta sin sambo så.. Men samtidigt får man inte glömma bort att man har ett stort ansvar som mamma rollen. Att ta hand om sina barn på bästa sätt, ge dom den trygghet och kärlek dom behöver. Det är något som i det här fallet farmor och farfar har ansvar över eftersom det är där dom bor och har sitt hem näst in till året runt.

Det är mycket som ska tänkas på. Inte bara på sig själv.. I mamma rollen ingår det också att se till så barnen har en bra miljö att få leva och växa upp i. Det kanske är dax att ta en titt runt om kring dig.

Många vänner har du som gör så mycket för dig. Men man måste ge tillbaka också.

Istället för att ta hem barnen när man känner att man mår bättre, så går man ut och festar istället. Borde man inte då ängna tid åt sina barn då? En hemma kväll hemma med sin mamma. Det skulle betyda så mycket för barnen. Istället har man mage till och lämna bort barnen och roa sig själv den tiden.

Menar inget illa alls med det här, vill bara få dig att vakna upp i verkligheten innan det har gått för långt.

Suck! Vart ska jag börja?? Konstigt vad många "vänner" jag har helt plötsligt som tror sig känna mig och veta PRECIS vad som försigår innanför mina dörrar...Ni ska ju inte tro att ni "hjälper" mig med era kommentarer, men samtidigt kanske jag skulle ta dem på större allvar om ni kunde stå för det ni säger och berätta vem ni är! Det är ju lätt att gömma sig bakeom ett "en som bryr sig" och slippa stå för sina åsikter! Och vad det gäller farmor och farfar är det DE som vill ha barnen!! Det är det ENDA som håller dem uppe. Farfar har tom sagt att utan barnen hade han inte levt idag!! Sen låter det på era inlägg som om jag är ute och festar varje helg men det stämmer inte heller! Sist jag var ute på krogen var i januari! OCh en "massa" vuxen aktiviteter... Visst jag hade en tjejfest förra helgen, glömde jag att bjuda er eftersom ni låter så bittra?? Men det är det enda jag har planerat det sen förra tjejfesten våren 2009. Men det kanske är för ofta?? Annars är det bara min dotters 10-års kalas med övernattning jag anordnat. Ni ser bara det ni vill och det är ju alltid lätt att leta fel hos andra!! Men det kanske är lika bra att jag inte vet vem ni är för troligtvis skulle jag bli grymt besviken.. Inte på era åsikter utan för att ni inte kan stå för dem!! Jag lyssnar på vad mina vänner säger och ni räknas förmodligen inte till dem för i så fall hade ni kommit direkt till mig i stället för att fjanta runt här!!



Men nu tänker jag inte bry mig om dessa kommentarer den här veckan för nu är jag på semester med mina barn!



Vi har haft några toppendagar med besök på Liseberg och nu några dagar i Halmstad! Synd bara att vädergudarna inte är med oss!!



Så ni kan väl fortsätta att kasta skit på Stackars Johanna som det är såå synd om och ingen tycker om nästa vecka i stället! För nu har jag inte tid med sånt trams!



Ta hand om er där ute!

Kram

Och mitt varmaste tack till Emily, Sassa och Pia som skriver sina inlägg med namn! Era kommentarer räknas verkligen!! Tack tjejer!

Oj vad kommentarer!! Men det var ju det du ville ha oxå eller hur?! Kan hålla med om vissa saker men inte allt som skrivs. Jag vet att du mår dåligt periodvis & jag vet att barnen är hos farmor & farfar rätt så ofta + att ni har en kontaktfamilj. Om du själv inte håller med om det som skrivs, visa då att; "Nä, nu jävlar så ska jag ta tag i det här & visa dom!!" Jag har sagt det förr: "Barnen har förlorat sin pappa, jag vill inte att de ska förlora sin mamma. Förösk att lägga all energi på dig & barnen, det är ni som är en familj nu. Även lägga energi på jobbet (då jobbade du på Claestorp) inte på en massa partyn (ljus/keramik/bh etc) eller att hjälpa andra med div fester som du gjorde då (är väl ngt år sedan jag sa detta)". Även om farmor & farfar vill ha barnen så kanske du ska säga ifrån lite oxå, låt barnen hälsa på hos dom men att de sedan ska sova hemma hos dig. Menar inte att de INTE ska få sova där utan bestämm att under veckorna sover vi hemma & en helg i månaden sover ni hos farmor & farfar. Jag tror att både du & allra minst barnen kan behöva det. Jag menar inte heller att farmor & farfar ska vara utan sina barnbarn, men de kan behöva andas ut lite själv, behöva samla kraft för att orka hjälpa till.

Att folk inte skriver sina namn, kanske det beror på att de är rädda för att förlora vänskapen om de nu säger "face to face" vad de tycker. Kan själv tycka att det är svårt att prata om saker ibland. Man är rädd att säga fel, att du ska tolka det fel & att man ska förlora vänskapen. Många av Kula´s vänner har bara dig & barnen som en länk kvar till Kula. Förlorar de vänskapen, förlorar även barnen. Allt som Kula skulle ha talat om för sina barn, tror jag att Kula`s barndoms vänner vill mer än gärna tala om för barnen hur deras pappa va när han växte upp, hur han va som tonåring, vilka misstag han begick, allt han fick uppleva osv. Usch, vet inte vad jag ska skriva utan att det ska tolkas fel från allt & alla...

Nä Johanna, ta tjuren vid hornen. Säg ifrån nästa gång det vankas fest, boka inte upp dig med att ansvara för tex SAIK, säg ifrån om att barnen ska vara hos farmor & farfar när barnen tjatar. Visa folket att du släpper "offer rollen" & är den mamman som vi vet att du är & kan vara.

Oj vad skit jag kommer att få ta nu... Men det får jag väl göra.

Som sagt kommentarer var det du ville ha :)

Håller med dig Tessan om just den delen "face to face".

Man ska kunna ta saker face to face oxå. Frågan är om du kan det? Det kan vara lätt att säga till andra att dom är fega som snackar skit och inte vågar stå för vad dom säger.

Men jag vet att jag och några till har försökt att prata med dig. Men det inte har gått så bra.

Men jag kommer gärna på en kanna kaffe. Om du nu vill ta saker och ting face to face.

Rad 3 i ditt inlägg JOJJO... Svar på den sista frågan. JA!!!!!!

Du skriver att vi inte kan ta det "face to face"



Jag kan bara hålla med i ett av inläggen om att inte vilja mista sista kontakten till kula..



Men jag står för vad jag tycker!



Tobbe.

Har nu följt denna följetong med intresse måste hålla med i princip alla det är FAN dax att du rycker upp dig Johanna och tar hand om barnen som en mamma ska göra och sluta tycka synd om dig själv.



Barnen är värda ett stabilt hem och jag tycker verkligen inte att du förser dom med det.



Det är ett jävla flaxande hit o dit, du borde konsentrera dig på ditt hem och det käraste du har nämligen dina barn.



Vill du ha hjälp är det bara att du hör av dig, men det är under förutsättning att det märks att du själv försöker.



Harald

Tycker att det är konstigt att alla bara ser det negativa i allt jag gör! Det har inte varit lätt, och ÄR inte lätt att ta hand om allt själv och uppfostra barnen! Jag VET att det går det är många som klarat det innan mig! Tycker bara att det är konstigt att alla åsikter kommer upp till ytan för att jag startar en blogg! Skulle uppskattat om ni alla kommit till mig och talat om vad ni tycker! Jag lyssnar på var och en av er men sen är det inte alla jag tar åt mig av! Jag gör mitt bästa och trivs inte alls i "offerrollen" som många av er tror! Vill inte alls vara "huvudperson" och göra mig viktig för att jag förlorat min livskamrat. Då har ni fått helt fel intryck av mig! Huvudpersonerna i mitt liv är ju självklart mina barn!! Hur skulle det kunna vara någon annan?? Ni vet ju själva vilka fina barn jag har och jag är enormt stolt över dem! Jag vet att många av de val jag gjort inte är de bästa men jag försöker göra det JAG tror är rätt!! Jag funderar och tvivlar många gånger på om det jag gör för mina barn är det bästa, men finns det någon som vet det?? Så det gör faktiskt ont att höra att så många tycker att jag inte fixar min uppgift!! Men är samtidigt jätteglad för det stöd jag fått via FB, mail, sms och bloggen! Så allt jag gör kan inte vara fel eftersom det finns så många som håller med mig och stöttar mig! Men tack Tessan, Linda, Tobbe och Harald för att ni skriver ut era namn. Jag lyssnar mer på er än de som inte gör det!

Nu ska jag njuta av de sista dagarna vi har kvar i Halmstad tillsammans! Det har varit toppen hittills och vi har ngr fina dagar framför oss!

Kram på er alla!!!